Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kråkan och svalorna, eller Enighet ger styrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till svalboet. Då hon nu en gång gjort upp
sin matsedel, ville hon också fullfölja den.
Men allt vildare blef skriket uppe i luften,
det kom från när och fjärran, utbredde sig
från gård till gård, och inom ett ögonblick
voro alla byns fåglar samlade.
Det hven och hvisslade i luften kring
kråkan som af tusen pisksnärtar, och som om hvar
snärt träffade henne på ryggen. Allt, som flyga
kunde: svalor, bofinkar, rödstjärtar, sparfvar,
sädesärlor och trastar störtade sig pipande,
skrikande och hväsande öfver röfvaren och
fridstöraren. Luften vardt svart af plågoandar, de
angrepo framifrån och bakifrån, öfver och under,
med gnistrande ögon, uppspärrade näbbar och
utsträckta små klor, hvassa som sylar.
Dessa brydde hon sig mindre om,
hennes sträfva långa vadmals schinell gaf godt
skydd . . . men skriket var enerverande, och
skränet gjorde henne utom sig. De väckte ju
upp hela byn, togo hela världen till vittne på
hennes misslyckade försök; hon hade velat göra
det hela utan uppseende i en handvändning, och
nu artade det sig ju till offentlig skandal . . . se
så nu kackla också hönsen och gässen ge ljud . . .
Yr i mössan flög kråkan fram och åter
öfver byn, visste ej hvar hon skulle gömma
sig och fly undan sin skam . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
