Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Israel Pullinen med hustru och son stod
på kullen utanför byn och såg huru tåget
drog förbi. Än engång skakades hand med
de bortfarande. Nu brast det också löst,
de snödigra blyfärgade molnen, som i veckor
hängt öfver jorden, öppnade sig, och ett
tätt snöfall började, som inskränkte
synkretsen mer och mer. I ett gråhvitt hölje
försvann den ena kärran efter den andra,
en stund ännu och den sista var insvept
i snöhöljet. Då trängde sig genom den
tunga luften tonerna af en koral. Det var
de nödtvungne, de där liksom Israels barn
fordom i fångenskapen stämde upp en psalm,
utvandrarnas sista farväl till fädernesland
och hem.
Halfannan mil från den stora stationen
Kolpino vid Nikolajefska järnvägen ligger
midt ibland ryska byar en kulle, benämnd
„finska berget“. Man berättar att finska
kolonister, hitsända under förra
århundradet, bott, lefvat och dött här; visst är att
på kullen finnas lutherska kors med
half-nötta inskrifter i ryska bokstäfver och att
alla namn äro finska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
