Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gammalt folk bland allmogen hänger
fast vid sina vanor som vid lifvet. Afbryt
det lugna förloppet af deras dagliga
lef-verne, och de lefva ej länge. Gamla Israel
led först af den ohyggliga ödsligheten och
tomheten. I byn var det som under pest
eller fiendehand, hvarje äril var kall, från
intet pörte syntes ljus, ej heller hördes där
tal eller skratt och sång, icke ens klagan,
det sista hundskallet hade dött bort med
den sista kärrans skrammel. Endast
vargarna, som kommo, när solen någon gång
förmådde sila ljuset igenom de tjocka
molnen, för att se till om ej en svältdöd hund
eller katt kunde hittas vid de stängda
dörrarna, afbröto liflösheten.
Senare kom det väl åter lif i den öde
byn, men för Pullinen var det icke
detsamma. Fjorton dagar efter att de våra
förts bort, flyttade där in en trasig och
brokig skara. I spetsen för skaran gick
presten med en bild af den helige Georg;
det var ryssar, som på kejsarinnans bud
flyttade in i Tervola. Nu förstod Israel
hvar-för han ensam blifvit qvarlemnad, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
