Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarandra till den lyckosamma jakten, hvaruti
jag för min del tyvärr icke hade någon del.
Björnen hade enligt Ivans, den yngre Konins
utsago trängt sig igenom den dunge af granar,
där vi voro i bakhåll. Antingen den vädrat
kristet blod, som det heter i sagan, eller anat
en olycka, alltnog den hade plötsligt rusat rakt
fram, liksom för att undfly en fara, då Mihails
kula sårat den. Vid skenet af gevärselden hade
äfven unge Konin fått korn på den och sträckt
röfvaren till marken. Dagen hade vaknat.
Gula flammor jagade öfver österns skyar och
släckte de mattblinkande himlaljusen. Af de
tvenne skotten hade skogens orkester väckts
till lif. Jag kunde godt känna igen löfsångarens
lilla enkla visa, som genomandas af en älsklig
naivete, gransångarens melankoliska toner, och
de lystringssignaler, som rödstjärten med
förvånansvärd styrka pressar fram ur sitt bröst,
medan grundtonen i denna naturens
morgonhymn bildades af rödhakens ljufva elegiska
kvitter, som väcker dagen till lif och åter lullar
den till hvila. Många år ha förgått sedan den
lilla episod jag här förtäljer tilldrog sig, men
ännu vid minnet af denna morgon drager där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
