Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITOS KYRKOHERDEN.
fideikommissnatur: de ha under århundraden
bevarats för samma stånd.
När man steg in hos kyrkoherden
JEmanuel Högfeldt. till hvars pastorat Kiiskilä by
hörde, blef man på det angenämaste öfverraskad.
På prästgården med de låga, stora rummen
talade hvarje vrå om trefnad och glädje. Där
sjöng kanariefågeln mellan rosorna i det
solbelysta fönstret ur hjärtats djup sina gladaste
drillar. Där stämde barnen upp i blandad kör:
»Jag gungar i högsta grenen af Harjulas högsta
ås». Och barnabarnen, som tultade omkring
med dockor och lappar, jollrade fram Z.
To-pelii barnrim och visor. Här taltes bildad
svenska utan slangord och grofva
provinsialismer.
Hvita, gammaldags möbler med släta,
randiga öfvertåg, långa urmodiga pinnsoffor,
gueri-doner i slanka, magra former, lyrformiga
lam-petter på väggarna och ett konterfej af
kyrkoherdens farfars far i stor krullig peruk och
slejfhalsduk gåfvo det hela en prägel af
ålderdomlighet, som väl gick ihop med dess
invånares enkla seder och hjärtliga vänlighet.
För dem, som möjligen icke förstodo
rummets tysta språk, formernas poesi, sångens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
