Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höstens vemod. Skilsmässan som förestod gaf
glädjen ett särskildt plus af värme, hvarje
vänligt ord som sades var som understruket, hvarje
liten tjänst fick sin återtjänst i dubbelt mått.
Fyra kärror, landtligt enkla, hade kört
fram på gården. Under skratt och glam
placerade de äldre sig så godt de kunde i
åkdonen, barnen kilades in emellan. Gammelfar
själf med bössan i handen följde med. Ingen
mindes väl, att han skjutit på flere år, men
det var nu en gång sed, att bössan skulle vara
med. Farmor med de minsta små gräflingarna
stannade hemma. Och så bar det af under
hejdlöst skratt, på gamla vintervägar, genom
hagar och öfver utmarker till skogs. Kärrorna
skakade föriärligt, ja, hotade stundom att stjälpa;
Lento och Liina, Hellä och Ruuna visste
emellanåt icke, hvar de skulle sätta sin hof mellan
tufvor, stenar och vindfällen, men fram kom
man efter en timmes åkning vid ett briljant
humör, fram till en dunge vid foten af en
björk-bevuxen ås. Här spändes hästarna af, korgar
togos fram, och liksom en orrkulle vid minsta
fara sprider och gömmer sig med otrolig
skyndsamhet under ruskor och löf, försvunno barnen
i olika riktningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
