Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Huru skön var icke dagen här under
träden, klädda i sensommarens mångfärgade prakt!
Hackspetten slog sin trumhvirfvel i den torra
furans stam, ekorren smackade, vinden
prasslade i ris och löf, den sista humlan flög
brummande mellan höstens sparsamma blommor.
Skogens susning var den långdragna, vemodiga,
som anger den kommande hösten, icke
sommarvindens lätta, lekfulla brus i löf och barr.
Och öfver det hela hösthimlen, så oändligt hög
och så klar.
Bland torra, gulnade björklöf, som
rasslade under fotterna, krafsade små flitiga
barnhänder fram den hvita, läckra mjölkriskan, den
vackra rosenriskan med sitt mjuka lurfviga
bräm. Alriskan med den röda mjölksaften
letades fram under ormbunkens mörka och
brutna plymer, och från klipphällen på den
knappaste jord togos de mörkgula, trattformiga
kantarellerna. Nu hördes ett skri från någon,
som skrämts af en flyende ödla eller en
jagande snok; så blef allt åter tyst, tills en späd
sopranstämma ropade sitt: »farfar oho-oj»
genom skogen. Farfars djupa bas, sekunderad
af stämmor , i tenor, alt och sopran och
målbrott, mullrade genom skogen. Man visste då,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
