Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Arfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tig, fyllde han i sin tid hela huset och gården
med sitt eget jags mäktiga personlighet, där
blef knappast rum för någon annan i hela hu-
set. Och så med ens, borta, som ett ingen-
ting, tre skoflar mull på en kista, klangen af
kyrkklockorna, o ve, o ve, som dallrade och
förtonade i vårluften, och sen var allt slut,
" slut för eviga tider. Ja, hvem skulle nu kom-
ma att bo i de stora soliga rummen, hvem
härska öfver -mönstergården och den härliga
förfallna trädgården, där det var så skönt att
ligga i det höga gräset i skyddet af blommande
syrener och fläderbuskar.
Under dylika tankar åkte Axel på den skram-
lande skjutskärran in på den breda, raka, dåligt
stenlagda gatan, medan han kisande i solgasset;
såg dit bort, där solen hällde massor af ljus
öfver de röda taken, de hvita fönsterbågarna
och blänkande rutorna, där, just där var kro-
nofogdens gård. Och där vid porten satt
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
