Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den förnäme främlingen betraktade några minuter
fiskaren uppmärksamt. Derpå sade han:
— Kan du mot hederlig vedergällning skaffa oss
ett rum, helst här uppe i bergen, der vi kunna vara
ostörda ?
— Aha, tänkte Holger, der ha vi det onda
samvetet. Men jag ska’ nog skaffa den, som håller
tummen på ögonen pä er.
Högt tillade han:
— Ja, jag vet en person, som ej ska’ neka till
att gifva ers nåd husrum för hur lång tid som helst.
Han bor visserligen der uppe i bergen helt nära
fästningen, men som jag förmodar, att. . .
— Hvar bostaden ligger gör ingenting till saken,
afbröt raskt den högdragne främlingen, så snart Holger
talade om bergen. Vill du visa oss vägen dit, mot
vedergällning, förstås ?
— Ja, nog kan jag göra det, svarade fiskaren,
som ej var njugg på sina tjenster, så framt de
betalades bra.
Efter en besvärlig vandring uppför de stigar, som
då förde upp till bergen, stannade Holger slutligen
framför tvenne intill hvarandra och i rät vinkel belägna
stugor.
— I denna, sade han och pekade på den minsta,
bor egaren. Den största stugan är obebodd och jag
vet bestämdt, att Tufve väntar på att få hyresgäster.
Efter dessa ord gick Holger fram för att knacka
på den mindre stugans dörr, men innan han hann fram,
öppnades dörren och en rödhårig puckelryggig gestalt
visade sig i öppningen.
Främlingarne betraktade hvarandra med rätta
förvånade öfver den bild af den fullkomligaste fulhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
