Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Just så.
—- Kunde just tro att det skulle bli något fanstyg
af, skrek gubben Jack och ref sig förtvifladt i det
tofviga håret. Nå, hvart ska’ vi nu ta’ vågen?
— Till Tolgskår.
Kapten Jack funderade en stund, derpå sade han:
— Tolgskår. Ligger det inte vesterut från
Elgholmen?
—• Jo, ett godt stycke i nordvest. Natten tyckes
bli temligen mörk och om inte allt har sammansvurit
sig mot oss, så ska’ nog allt gå bra.
— Ha snokarne reda på det nya stället?
— Det tror jag inte.
•— Nå, så låt oss då våga försöket, inföll Jack
under det hoppets stråle lyste ur hans ögon. Der är
väl någon, som ta’r emot oss?
— Ingel Green kommer sjelf dit.
Efter detta samtal tog Bryngel rodret och blef
från och med detsamma befälhafvare på »Sandhed».
—
På vestra kusten af Tolgskär låg den håla, som
Ingel Green utsett till förvaringsrum åt sina med
»Sandhed» hemkommande varor, rika skatter från
Ostindien. Hålan bestod egentligen af en af naturen
danad grop, som genom nattligt hemliga gräfningar
blifvit ganska ansenligt utvidgad och fördjupad. Dessa
anordningar hade kostat mycket penningar, men Ingel
Green var rik och han såg ej på styfrarne när det
gällde att skydda sig och sina begångna olagligheter
mot tullens spanande tjensteandar. Hålan var så
ypperligt belägen, att den med trakten obekante
kunde upptäcka den endast från sjösidan.
Skymningen föll på allt starkare och allt efter
.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
