- Project Runeberg -  I frihamn. Romantiserade skildringar från sednaste hälften af sjuttonhundratalet /
51

(1887) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som vinden mojnade af, började de tunga skyarne att
urladda sig i ett fint duggregn, hvilket gjorde luften
ännu mörkare. Vädret var liksom enkom bestäldt för
att gynna tilldragelserna på Tolgskär.

Samtidigt med att en liten med två personer
bemannad farkost lade ut från udden Hummernäsan
på Marstrandsöns södra strand, sköt äfven en båt, i
hvilken befann sig en enda person, ut från Marstrands
Tå, några holmar vid nordvestra kusten af förut nämnda
ö. Båda farkosterna, som i skymningen voro osynliga
för hvarandra, närmade sig ett gemensamt mål,
Tolgskär, och lade der nästan samtidigt till, den från
Hummernäsan vid östra kusten och den andre vid den
nordliga. Personerna på den först nämnda kunde ej
upptäcka tulljakten emedan den lagt sig i lä vid södra
stranden, der den var fullt skyddad för att upptäckas.

Under tiden närmade sig »Sandhed» så forsigtigt
som möjligt med släckta lyktor och minskade segel.
Endast de mörka konturerna af skrofvet och riggen
kunde vägleda spejaren.

— Är det ej bäst att här fälla ankaret? sporde
Bryngel.

—- Är du galen? menade gubben Jack. Om det
är ugglor i mossen, så vill jag vara fri att hvilken
minut som helst kunna vända stäfven utåt igen. Jag
drejar bi medan varorna föras i land. Hur långt ha’
vi dit ?

— Något mer än en kabellängd kan jag se.

— Nå fort till verket då, men hur kan du veta
att. . .

•— Der är tecknet, afbröt i detsamma Bryngel,
då ett sekundlikt sken blixtrade till från högsta punkten
af skäret. Ja, vi komma snart. Lasta fort båtarne.

Det gick en god tid åt att få ned de tunga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajofrihamn/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free