Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men han hade knappt hunnit öppna dörren, förrän
han bestört tog ett par steg tillbaka, utropande:
— Så du ser ut! Har det händt någon olycka?
Utan att genast svara ryckte Armand de Bousquet
bort det falska skägget, ställde sig derefter med båda
armarne i sidorna, betraktade några minuter kamraten
och sade derpå:
-— Vi måste vara på vår vakt, ty faran nalkas.
Dessa med stark tonvigt uttalade sista ord kommo
Philip de Mauginard-Vallée att lindrigt blekna. Han
sansade sig dock snart och sade:
— Berätta hvad som händt dig!
— Ej förr, än jag sett efter om vi hafva alla
våra vapen och vår ammunition i ordning. Dolk, knif
och pistoler behöfvas nu, och den heliga jungfrun gifve
att dessa hjelpte.
— Ar kanske hela franska polisen oss i hälarne,
eller . . .
— Det ginge väl an om så vore, ty så länge
vi äro i denna frihamn, äro vi skyddade mot den,
svarade Armand de Bousquet. Men, fortfor han sedan
han slutat sin undersökning, hör nu på. Du vet att
det roar mig att då och då göra små utflykter i trakten.
För ett par timmar sedan tog jag vår värds båt och
rodde ut i hamnen, ty jag var nyfiken att se hur
staden och fästningen taga sig ut från sjösidan och . . .
— Charmant kan jag förstå, inföll grefve Philip.
— Nej, det är för svagt uttryck. Storartadt vill
jag säga. Sedan jag en stund beundrat den väldiga
fästningen der uppe på höjden styrde jag kosan till
Hedvigsholmen för att. . .
— Träffa Skojar-Lotta, som stadsborna kalla
henne, och tacka henne för sist, inföll ånyo grefve
Philip.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
