- Project Runeberg -  I frihamn. Romantiserade skildringar från sednaste hälften af sjuttonhundratalet /
105

(1887) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Skämta lagom, svarade Armand allvarligt.
Jag hade för afsigt att undersöka der varande
lem-ningar efter skansen. Sedan båten blifvit säkert förtöjd
i en liten vik på södra sidan klättrade jag ej utan
svårighet upp på skansen och kom genom åtskilliga
labyrinthiska irrgångar slutligen ned i dess inre. Jag
hade hunnit genomgå ett par rum, då ljudet af en
qvinnoröst plötsligen nådde mina öron. Att det kom
från något ställe i närheten, det hörde jag tydligt.

— Det der stöter på det romantiska, mumlade
grefven halfhögt.

Utan att besvara detta inpass fortfor Armand:

— Forsigtigt krypande åt det håll, hvarifrån ljudet
hördes, kom jag småningom närmare platsen. Plötsligt
stängdes min väg af en öppen källare, men det var
just nedifrån denna som jag hörde qvinnorösten. Min
nyfikenhet stegrades naturligtvis och jag praktiserade
mig småningom så långt fram, att jag kunde se ned
i källaren.

— Nå, nu kommer upplösningen, utbrast Philip
de Mauginard-Vallée när Armand gjorde en paus för
att hemta andan.

— Ja, den kommer nu. Qvinnorösten tillhörde
mycket riktigt Skojar-Lotta, som ifrigt var sysselsatt
med att framsläpa ett par stora kistor och gömma
dem under väldiga rishögar. Bredvid den ena högen
stod en högväxt man men med ryggen vänd emot
mig, så att jag ej till en början kunde se hans ansigte.
Då kistorna voro gömda, vände han sig så att profilen
blef synlig, ett radband skymtade fram under . . .

•— Dulon, Dulon utropade Philip de
Mauginard-Vallée och tumlade likblek tillbaka.

— Ja, det var han. Du vet att han svurit att
förfölja oss till verldens ända; ja, till och med ned i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajofrihamn/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free