- Project Runeberg -  I frihamn. Romantiserade skildringar från sednaste hälften af sjuttonhundratalet /
106

(1887) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

afgrunden om så skulle behöfvas, och han börjar redan
hålla sitt ord. Dessa jesuiter stå visst i förbund med
djefvulen eftersom de ha den förmågan att uppspåra
sina fiender hvart helst de än må begifva sig.

Den rörelse Philip de Mauginard erfor vid
underrättelsen om att deras dödsfiende var dem på spåren
kan i det närmaste jemföras med den ångest ett mindre
djur känner när det ser tigern tärdig till språng mot
sig. Han kände sig till en början helt och hållet
tillintetgjord. Slaget hade kommit för häftigt.

— Hvad är att göra? stönade han slutligen.

— Vi måste afvakta tiden, svarade den mere
forslagne Armand de Bousquet. Vill du låta mig
handla på egen hand?

— Ja, gör det. Du har mera sans än jag.
Dessutom känner han dig knappast.

— Han har blott sett mig en gång, men det
kan också vara nog för hans jesuitiska falkögon.
Emellertid är det jag, som från och med i afton för
befälet här och då ålägger jag dig strängeligen att
hålla dig inne ända till dess jag gifver dig tillåtelse
att gå ut.

Philip de Mauginard-Vallée suckade vid tanken
på den förlorade friheten, men ansåg dock bäst att
foga sig efter för handen varande omständigheter.

Tidigt följande morgon sågs den franske grefvens
betjent med mödosamma steg arbeta sig fram på en
af de vägar, som ledde upp till fästningen. Då han
kommit in i den fästningen omgifvande rundgatan,
mot hvilka de öppna kanongapen hotfullt vändes med
den tysta erinran om, att den, som nalkades i
fiendt-lig afsigt, just råkat in på den rakt till evigheten
ledande vägen, visste han ej hvart han skulle styra
sina steg. Han sporde för den skull en mötande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajofrihamn/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free