Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värsta om det blefve kändt, att det var han, som
skickat tullöjtnanten på dem.
— Nu har jag då fått den högmodige Ingel dit
jag ville, mumlade han, då han på löjtnantens
tillsägelse gick att efterse varupackorna. Lyckas det
mig sedan att skilja Ragnhild och Gomer åt, då är
jag fullständigt belåten.
När morgonen grydde fördes smugglarne och
deras varor in till staden, de först nämnde för att
inom Karlstens murar afbida den blifvande
ransak-ningen, de sista för att nedläggas i’tullkammarens
magasin.
19.
Sorg och glädje. På »Själakistan.»
Hos kommendanten,
Då Stenar samma morgon passerade öfver
fäst-ningsbergen kunde han ej underlåta att taga en omväg
åt Ingels bostad. Vid det han passerade förbi
.inkörsporten varseblef han Ragnhild stå vid förstugubron
och mata en flock höns. Som det var omöjligt för
honom att se den unga flickan utan att gifva luft åt
sin vrede, skrek han:
•—- Hallå, Ragnhild, är far din hemkommen ännu?
— Nej, men hvarför frågar du så?
— Bara för ro skull. Hade Ragnhild stått honom
närmare skulle hon kunnat se det hånleende, som vid
dessa ord spelade kring hans läppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
