- Project Runeberg -  I frihamn. Romantiserade skildringar från sednaste hälften af sjuttonhundratalet /
126

(1887) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Men jag väntar honom hem.

Nu bröt ilskan ut hos Stenar.

— Jaså, skrek han. Då kan jag tala om för
dig, att du allt får vänta länge, ha, ha, ha!

Och med detta hånskratt på läpparne aflägsnade
han sig skyndsamt utan att lyssna till Ragnhilds
oroliga uppmaning:

•— Stanna, så får jag tala med dig.

Väl talades det mycket och allmänt om, när
Bertel Gerst till hälften lyckades vid Tolgskär, men
hvad var det emot det prat och sqvaller, som kom i
gång, när den af tullöjtnanten företagna arresteringen
blef bekant. Hela staden och isynnerhet Ingels parti
råkade formligen i uppror. En sådan oerhörd
händelse som att en af stadens rikaste köpmän blifvit på
bar gerning arresterad såsom smugglare, det hade ej
inträffat ens så långt tillbaka som de gamle kunde
minnas. Men, hvem var då den, som hade vågat
angifva Ingel Green för tulltjenstemännen? Man
gissade hit och dit och stannade slutligen på den
sannskyldige, nemligen Stenar. Men med sin medfödda
fräckhet nekade naturligtvis denne på det bestämdaste
och menade tro på, att belackarne skulle framdraga
vittnen, annars kunde det gå dem illa. Han vågade
likväl ej vistas inne i staden lång tid, utan begaf sig
ut till öarne, der han var svårare att påträffa, ifall
Ingels uppretade parti skulle vilja hålla en sträng räfst
med honom.

Och den stackars Ragnhild, hvad skulle hon ej
känna, då hon fick vetskap om fadrens olycka ?
Visserligen hade han många gångar varit sträng, ja grym
emot henne, men han var ju ändock hennes far, och
att tänka sig honom sitta der inom Karlstens fuktiga
och dystra murar i sällskap med andra fångar, det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajofrihamn/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free