Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Munk, munk, är det inte så’nt der folk, som
bor i kloster?
— Jo, far har berättat att här också funnits
munkar i fordna tider, men långt förr, än både han
och hans farfar och farfars far voro födda, förstås.
Han har också sagt, att S:t Eriks källa och Den
fria Klosterjorden *) äro lemningar från den påfviska
tiden. Men, vet du hvad jag gör, Ragnhild?
— Nej.
— Jo du, fortfor Gomer trohjertadt, jag kan inte
lida att folk, som aldrig gjort oss något ondt, ska’
bli handteradt på detta sätt, och aldra minst att den
der Skojar-Lotta ska’ få husera så som hon gör. Det
är en riktig skam för oss, karlar. Jag går derför till
kommendanten och omtalar sanningsenligt alltsammans.
— Tror du att öfversten känner igen dig?
— Ja, vars; jag helsade på honom i går och då
frågade han hur far mådde.
— Gå då fort, ifrade Ragnhild. Bara du kan
träffa honom.
— Det måste jag göra, utbrast Gomer med
tonvigt på hvarje ord. Han är ju här i kungens och
regeringens ställe, vet jag. Jag går nu medan jag
har tid och kan jag inte få tala med honom i dag,
så ska’ jag höra, när det kan ske. Farväl så länge,
käraste Ragnhild.
Ett stycke vester om fästningen ligger den förut
nämnda S:t Eriks grotta. Vid denna är den sägnen
*) Den fria Klosterjorden kallas en del af kyrkogården, der
Marstrands kloster, som lydde under fransiskanernes eller gråbrodernes
regler, stått, och af hvilket ännu 1867 fanns qvar en svag lemning
efter en mur.
/ Frihamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
