Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till hvad tjena då alla de uppoffringar jag och de
Carret gjort, för att följa dem hit, ty att de äro de
rätta, det har jag redan sett. Åh, Philip de Vallé,
pater Dulon är ej för ro skull uppfostrad hos
jesuiterna. Jag vet, att alla menniskor hata oss, men låt
dem hata, fortfor han under det hans blickar antogo
ett hotande uttryck, låt dem hata endast jag vinner
mitt mål. Du var ändock stor, helige Loyola, när
du lät utgå i verlden, att ändamålen helga medlen.
Hvad har ej denna trosartikel uträttat! Störtat throner
och befästat andra; förnedrat millioner menniskor och
upphöjt andra. Och för denna dolk, fortsatte han
och utdrog det blanka vapnet, för denna med
vigvatten bestänkta dolk måste du, Philip de Vallé, falla.
O, fader Loyola, låt en flägt af din vise ande, men
också af ditt hat mot dina och jesuiternes fiender,
komma öfver mig, då jag . . .
—• Stå inte der och åbäka sig längre nu, hördes
i detsamma en skarp qvinnoröst från foten af
bergsknallen. Kom ner, så få vi rådgöra. »
Det var Skojar-Lotta, som med dessa prosaiska
ord afbröt pater Dulons högstämda tankar.
— Är allt i ordning? sporde han, sedan han med
fara att bryta af sig de långa och skrangliga benen,
väl kommit ned på marken.
— Ja, svarade Lotta nigande; för penningar kan
man köpa deras salighet, ha, ha, ha!
— När?
— I afton.
— Godt.
Med detta ord stack han ett blankt guldmynt i
Lottas hand och aflägsnade sig under det ett
triumferande leende spelade kring hans läppar.
— Man har sagt, att den, som säljer sig åt en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
