Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jesuitermunk, han säljer sig på samma gång åt
djef-vulen, mumlade Lotta under det hon vägde
guldmyntet i handen. Men det är nu en gång gjordt och
kan ej ändras.
Äfven hon lemnade »själakistan», men tog en
annan väg till staden än pater Dulon.
Det var just ej med så glada känslor, som
Gomer närmade sig fästningen, ty han visste ej om han
skulle blifva mottagen, eller ej. Det föreföll honom
också som om han vore allt för simpel att få
företräde hos en öfverste och kommendant ej allenast på
kungl. majestäts och kronans fästning, utan äfven i
staden Marstrand, och tanken härpå gjorde, att han
mer än en gång var på väg att vända om. Men,
så kom han ihåg hvad han lofvat Ragnhild och då
fingo alla betänkligheter vika.
Till sin stora glädje upptäckte han i vaktknekten
vid hufvudingången en bekant. Han gick derför rakt
på honom och helsade:
— God dag, Sven; hur står det till?
— Åhjo, temligen bra. Men hvad står pa,
eftersom du är ute och klifver så här dags?
•— Jag vill tala med öfversten.
— Hm; ja, ser du, det var värre det.
-— Hur så?
— Han ligger och sofver middag.
— Nå, så väck honom då.
— Ja, Gud nåde den, som skulle våga det!
—- Men, jag måste tala med honom i ett
vigtigt ärende och jag går inte härifrån förr, än jag fått
det uträttadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
