- Project Runeberg -  I frihamn. Romantiserade skildringar från sednaste hälften af sjuttonhundratalet /
159

(1887) [MARC] Author: Jon Olof Åberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som våra, det har både borgmästaren och andra, som
begripa den saken bättre än vi, sagt. Men se,
förhållandet lär vara, efter hvad jag hört ’sägas, att den
der munken lär vara fiende till dem och för den skull
gjort alla möjliga försök att skada dem. Så träffade
han ut för Skojar-Lotta och då fulingen såg att hon
hade begär efter silfver och guld, så köpte han henne
helt enkelt. Jo, jo, go’ vänner, det har magister
Joel Gunnarius, borgmästarens lärde skrifvare sagt, och
det är allt en karl, som har reda på sig, för se han
har varit i främmande land och sett främmande folk.
Ja, det säger jag, och det står jag för.

Några sekunders tystnad följde på detta tal.

— Då är det ju orätt att förfölja oskyldiga,
yttrade en ungdomlig, men ändock kraftfull stämma.

— Ja, låt oss hålla tummen på ögat på munken
och Skojar-Lotta när de komma ut, skrek en annan.

Detta förslag mottogs med stormande jubel. När
sorlet något lagt sig, yttrade mäster Mickel, som nu,
äfven han, smittades af det allmänna deltagandet för
de förföljde främlingarne:

— I allas eder närvaro, svär jag här, att hvarken
Lotta eller munken hädanefter ska’ I få köpa så mycket
som en droppe öl i den här lokalen.

— Det var bra sagdt, mäster Mickel. . . Stå
bara vid dina ord! . . . Låt dem inte ens sticka näsorna
inom dörren . . . Sparka ut dem om de komma hit!
med flera uttryck belönade den tjocke värdens ord.
Alla pratade om hvarandra och det blef ett larm så
bedöfvande att många voro tvungna att sätta fingrarne
i öronen. Men just som larmet var som störst blef
det som genom ett trollslag plötsligt tyst. Det var
åsynen af Kolbjörn Galdes kämpagestalt i dörren till
hörnrummet som vållade denna förändring.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ajofrihamn/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free