Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty de äro så väl nedgräfda, att inte ens dödgräfvaren
skulle kunna nosa rätt på dem.
— Men, jag står fast vid mitt beslut, inföll
pater Dulon med en stämma, som ej vidare tålde
någon motsägelse. Du kan ju gå till hvila. Jag
förmodar att ingen kommer för att röfva bort dig.
Lotta sväljde stillatigande det tydliga hånet, gick
fram till hörnskåpet, framtog några möglade brödbitar,
samt några sofvelbitar, hvilka legat der allt sedan
Lotta sednast var hemma och lade dem på
fönsterbordet under det hon sade:
—- Det här är allt hvad huset för närvarande
förmår.
— Jag är ej hungrig, utbrast pater Dulon och
sköt matbitarne ifrån sig. Derpå tog han sin lilla
blindlykta; slängde den fotsida kåpan öfver axlarne
och gick ut, samt styrde sina steg mot skansruinen.
Det dröjde ej många minuter, förrän Lotta var honom /
hack i häl.
Svärjande för sig sjelf och öfver det mörker,
som rådde i de mer än till hälften nedrasande
gån-garne, genom hvilka patern delvis måste krypa på
händer och fötter, hade han ändteligen hunnit fram
till målet, en djup källare, hvilken fordom varit
begagnad till fängelserum åt soldater, som förgått sig.
Först i denna källare, der han nedgräft sina skatter,
vågade han göra bruk af lyktan, emedan han visste,
att dess sken ej skulle kunna tränga upp och röja
honom.
Den massa skräp, som han och Lotta sjelfmant
hopat i källaren, för att ännu mera omöjliggöra
upptäckten af den uppkastade jorden, var snart
undan-röjdt. Men hvart hade spaden tagit vägen? Ah,
skulle någon . . ., kallsvetten började betäcka munkens
I Frihamn. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
