Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
panna . . . Nej, der stod han ju! Gömstället var
således oupptäckt.
Men var det ej ett prassel, som trängde till
paterns öron? Jo, men det hördes så svagt, att det
sannolikt härrörde från någon af de ödlor eller ormar,
som der i ganska stor mängd hade sitt tillhåll.
Förlitande sig härpå började pater Dulon ifrigt sin
gräf-ning. Han hade med största ansträngning redan
hunnit få bort jorden från den ena af kistorna, då han
bakom sig hörde en röst framhviska:
— Ni ser ju nu, att det är på sin plats. Hvad
tjenar det då till att stå här och gräfva som en
mullvad!
Ehuru patern genast kände igen Lottas röst,
spratt han dock till emedan han ej väntat, att hon
skulle komma, och höll för några sekunder upp
blindlyktan i jemnhöjd med hennes ansigte.
— Du kan ej undra på, att jag är orolig för
det här, utbrast han. Frukterna af så många års
arbete och . . .
— Blodspenningar också, ifyllde Lotta raskt.
— Ja, du har till en del gissat rätt, menade
Pater Dulon med hård stämma.
— Jag anade det, inföll Lotta, ty jag vet att
ni, jesuiter, inte äro så nogräknade om medlen, när
det är frågan om att. . .
— Ah, så tig qvinna, afbröt patern vresigt, du
vet sjelf, att du alls icke är något helgon.
— Nej, lika litet som ni, inföll Lotta fräckt
och bitande.
Pater Dulon svarade ej ett enda ord härpå och
deri gjorde han klokast, ty när Skojar-Lottas tunga
väl kommit i gång, stod den svårligen att hejda. I
stället fortsatte han gräfningen, ty det var hans me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
