Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning att förvissa sig om, huruvida båda kistorna funnos
qvar. Efter ett ganska styft arbete kom ändteligen
locket på den andra kistan också i dagen, och då
undslapp en djup suck af lättnad pater Dulons hittills
beklämda bröst.
— Allt, hvad som finnes i dessa kistor, mumlade
han för sig sjelf, ville jag skänka åt den, som hjelper
mig att taga hämnd på den heliga ordens fiender,
enkannerligen på Philip de Vallée, och som gör att
han . . .
— Men, ni har aldrig talat om hvad den stackarn
gjort för illa, afbröt Lotta nyfiket.
Pater Dulon höjde lyktan så att dess sken kom
att falla rakt på Lottas ansigte, såg henne forskande
några minuter i ögonen och sade derpå:
— Afven om jag talar om det för dig, så
begriper du ej det. Dessa skatter ville jag dock offra,
om jag kunde få den hämnd, som min ed ålägger
mig att utkräfva, det upprepar jag ännu en gång,
fortfor pater Dulon och hans mörka anlete fick
härvid ett så djefvulskt uttryck, att till och med den
förhärdade Skojar-Lotta ryggade tillbaka.
— Men, så ska’ de väl inte ligga nedgräfda
här, inföll hon tveksamt.
— Bida lite, svarade munken, tiden för dem har
ännu ej kommit, men det torde ej dröja många
veckor, innan de blifva förlossade. Här ligga de
emellertid- i säkert förvar.
— Ja, säkert, bedyrade Lotta.
Pater Dulon och Lotta hade knappt hunnit ut
ur den gamla ruinen, förrän buskarne på öfre kanten
af källaren började röra sig och ett lurfvigt
huf-vud stack fram ur dem.
— Några veckor, framhväste en röst, några
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
