Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men, far, hvarför håller ni ej det löfte ni så
heligt afgifvit? vågade Ragnhild spörja.
Och Ingel svarade i mindre snäsig ton, än man
kunde förmoda:
— Du måtte vara bra giftaslysten eftersom du
inte kan vänta.
Den unga flickan rodnade som en nyutsprucken
ros och stammade några osammanhängande ord. Ingel
fortfor:
— Det är ej nog med att jag vet hvem som
bragt skymf öfver mig; jag måste äfven hafva den
karnaljen i mitt våld, förrän jag infriar mitt löfte.
Dessutom har du ju tid att vänta åtminstone ännu
ett år, skulle jag tro. Men, det är alltid så med
qvinfolk; ha de en gång fått en sak i skallen, så . . .
— Det är någon utanför dörren far. Ska’ jag
öppna?
Men innan Ingel Green hann svara gick dörren
upp och Bryngel trädde in.
— Förlåt att jag stör, sade han och gjorde en
klumpig bugning för Ragnhild, men jag har något
angeläget att tala med patron om.
Så snart Ragnhild förnam dessa ord, aflägsnade
han sig genast.
— Nå, sade Ingel Green och tog fram den
oundgängliga flaskan, hvad är det nu om? Har du sport
om gubben Jack är i farvattnet?
— Nej, det kan han väl inte vara, inföll
Bryngel. Han skulle ju tillbaka till Ostindien?
— Det sade han bara, för att lura tullsnokarne,
inföll Ingel skrattande. Han skulle ej gå längre än
till England och bör vara här i draget.
— Ja, det är godt och väl, det, menade Bryngel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
