Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ut på den lilla af slingerväxter rikligt omslutna förstugubron. Länge stod hon orörlig som en bildstod och såg utåt sjön, under det hon höll venstra handen öfver ögonen. Slutligen tog otåligheten dock ut sin rätt, och hon utbrast, under det hon knyckte ett par gånger på den bländhvita nacken:
»Det vet jag visst, det. Det är inte snällt af farfar att ligga ute på sjön så der hela dagarne ända från tidigt på morgonen och till sent på aftonen. Aldrig ser man till honom. Fiska, det är då allt hvad han önskar, och när vintern kommer, leds han riktigt vid, eftersom han inte får ligga der ute och plumsa. Och hvad jag är ond på gamle Mikko, som med all makt underblåser det der begäret. Ah, jag vet nog hvarför, jag. Mikko vet, att han aldrig behöfver gå tomhändt hem, ifall fisket lyckas. A–h, han är en gammal lufver, men jag ska’ väl vänja honom af med det der, jag!»
Med dessa ord sköt den unga vackra flickan trotsigt fram underläppen och försökte att se riktigt ond ut, men lyckades endast till hälften. De små groparne i kinderna motsade vredesdraget kring de fina svällande läpparne.
Medan hon sålunda stod och smågrälade för sig sjelf öfver farfadrens dröjsmål, skymdes dörröppningen bakom henne af en smärt manlig gestalt. Det var en ung man om vid pass tjugu års ålder. Med oförställd beundran betraktade han den vackra flickan framför sig, och hans tankfulla anlete ljusnade ju mera han såg på henne.
Slutligen trädde han fram. Den unga flickan spratt till och rodnade som en nyutsprucken ros, då hon fann, att hon icke var ensam. Länge dröjde det likväl icke, förrän hon återvunnit herraväldet öfver sig sjelf.
»Hörde ni inte, hur jag stod för mig sjelf och grälade öfver farfar, som dröjer så länge?» sporde hon och log ett godt leende.
»Jo, till en del hörde jag det», svarade den unge mannen på lindrigt bruten svenska. »Men,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
