Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
här utan nämvärd förlust tåga öfver Lilla och
Stora Bält.
Ungefär en qvarts mil söder om Vittsjö
kyrka syntes den ofvan nämda morgonen en liten
ryttartrupp, bestående af tio man, i sakta
skridt färdas fram pä den delvis igensnöade
landsvägen. På åtskilliga ställen hade snön hopat
sig i famnshöga drifvor, genom hvilka hästarne
endast med stora ansträngningar kunde
arbeta sig fram. Mången ryttare huttrade af
köld, och när de kunde komma åt det, sökte de
gerna att medels en så kallad »åkarbrasa» återställa
kroppsvärmen i dess normala tillstånd. Den
lilla truppen som bildade en del af svenska härens
eftertraf, styrde kurs på Gustaf Adolfs läger
vid Vittsjö.
»Fördömdt så kallt vi ha fått nu i en hast,»
utbrast plötsligt truppens anförare den modige
och af alla afhållne öfverste Seaton, en af de
många skottar, som vid denna tid lemnade fädernebergen,
för att i främmande land söka ära,
rykte och rikedomar. *»Det skulle inte mer vara
ovälkommet att få en dust med juten, för att
värma upp lemmarne.»
»Kallt», utropade en ung officer, som red
vid öfverstens sida, och ryckte medlidsamt pä
axlarne, »tycker ni verkligen att det är kallt nu?»
»Ja visst, annars hade jag väl inte sagt det, »
svarade öfversten och betraktade förundrad den
unge fänriken.
»Ja, ja,» inföll denne medlande,» jag finner
det bara förunderligt, att ni, som är född och
uppfostrad i de skotska högländerna, finner det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
