Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kallt här. Der mätte väl kölden vara betydligt
starkare.»
Öfversten blef svaret skyldig, ty han fann
att fänrik Stålhanes anmärkning var befogad.
Efter några minuters tystnad, hvarunder truppen
passerade Lekhult, der färska spår i form af rykande
gårdar och fram och äter irrande barn
och qvinnor ännu syntes af krigets elände, sade
han ändtligen:
»Ni har på sätt och vis rätt, fänrik. Jag vill
ej tvista med er, men nu till ett annat ämne.
Vill ni svara mig uppriktigt på min fråga?»
»Ja, om jag kan,» svarade fänriken med flit
undvikande.
»Ni kan det.»
»Nåväl. Dä vill jag också svara er ärligt,
ty ni, öfverste Seaton,» fortfor han med en värmande
tacksam blick på skottens öppna och redliga
anlete, »ni är den ende, som hyst intresse
för mig, den fader- och moderlöse. Er endast
är jag skyldig all sanning och stor tacksamhet.»
Öfverste Seaton, som tillhörde detta tyvärr
snart utdöda slag af menniskoslägtet, som utmärker
sig genom en tillbakadragenhet och sann
blygsamhet som utgör dess största storhet, inföll
genast:
»Att jag tycker om er, det är helt enkelt
derför att jag hos er funnit största delen af de
egenskaper, som böra utmärka krigaren. Nu
har jag sagt er detta kort och godt, och nu till
min fråga! Jag har hört sägas, att ni har goda
ögon till klockaredottren i Vittsjö, och att det
började då ni sist var här. Är det sant?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
