Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sälskyttarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att vintern, och hvad bättre var, vårvintern,
då det hvarken bar eller brast, var slut.
Det oaktadt satt fyrvaktaren Leander
AVirolainen, med psaltaren i hand och
glasögon på näsan, dyster och nedslagen vid
bordet i sin stuga. Han hade också flere
skäl därtill. För att nämna, hvad som
närmast frätte på hans hjärta, så var det hans
gamla vän Petter Himmanens, fyrmästarens,
död. För tvänne dagar sedan hade han
själf tagit upp begrafningspsalmen, själf läst
herrans välsignelse öfver den döde kamraten
och yrkesbrodren. Ty där ute på skärs
ensliga öar och holmar, 30 sjömil söderut
från Wiborgs läns kust, fans ingen pr est,
som kunde döpa, viga och begrafva folk när
som hälst. Presten kom, när det var lägligt
för honom, och förrättade då alla de heliga
handlingar, som kunde komma i fråga, på
en gång. När presten icke var till hands,
hade Leander Wirolainen, som ansågs ha
en ypperlig röst, och som fått namn om sig
att vara en bibelsprängd man, liksom genom
en tyst öfverenskommelse utsetts att sörja
för skärfolkets liturgiska behof. I hans stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
