Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sälskyttarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samlades skärkarlarne, deras hustrur och
barn hvarje söndag och hörde, huru han
med sjungande, släpig stämma läste ur sin
gamla postilla.
Där satt han äfven nu, bläddrande
tank-spridt i den heliga boken, och blickade
då och då svårmodigt ut genom fönstret.
Sanningen att säga var det icke blott
sorgen, som frätte hans själ. Att Petter
Him-manen var död, var ju en bedröflig sak,
men nog hade han därtill dött på en ganska
oläglig tid. Just då, när säljagten stundade,
då kuten ännu bar sin grå päls, fin som
sammet, då sjuknade han. Och nu — ännu
hade det icke varit för sent att mellan
isila-korna, mellan kobbar och sten smyga sig
på de feta djuren, som vrålade och jodlade
sina kärlekssånger på de soliga hällarna —
nu var han död, död oaktadt badstuga,
krut-bränvin och dyfvelsträck. Hvad tjänte det
till att tänka på jagtlifvets fröjder, inte
kunde man jaga säl ensam. Petter
Himma-nen, han var borta för evigt och de andra
skärkarlarne, ja de voro, hvar enda en, som
kunde sköta bössa, på jagt sedan fyra dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
