Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sälskyttarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den som en tik med sin finaste stämma —
nog hörde du väl den?
Leander blickade dystert ned, låtsade
icke höra talet och klagade med psalmisten:
„Huru platt intet äro alla människor, de
dock så säkra lefva. Selaa.
— Knubbsälame voro också ute och
gnälde i natt. Där fans väl en fem eller
sex stycken af dem. Löjliga läten de där
djuren ha, när de ska visa sig kära.
Acku-rat som ett risadt barn.
— „Se, mina dagar äro en tvär hand för
dig, och mitt lif är som intet för diga, sade
Leander orubbligt lugn, medan han ruskade
på sitt stora tunga hufvud och långsamt
tog glasögonen från näsan. För öfrigt
till-lade han, mest liksom för sig själf:
— Inte kan man pyyta*) säl ensam, inte
ä de någon boskap.
— Vet du, sade hustrun leende, i det
hon visade sina hvassa tänder och sina
blodröda dubbelläppar, Petter Himmanens nya
dräng skall vara en vådligt säker skytt.
*) Pyyta, månne af det finska pyytää! ordet
användes* af vår svenska allmoge i betydelsen — jaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
