Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sälskyttarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leander drog en djup suck, som han själf,
med postillan i knäna, i fromt
själfbedrä-geri trodde vara egnad alltings fåfänglighet,
jordelifvets korthet och dödens visshet —
en suck, som dock icke bedrog hans hustru;
ty af åtta års erfarenhet visste hon, hvad
hans våroro betydde. Hon förstod de många
och långa blickarna dit ut mot den strålande
isranden och de blå skummande vågorna.
Hon sysslade nu i spiseln med
kaffekit-tel och koppar, medan hon då och då med
sina små emaljblåa, men kalla ögon
betraktade sin man. Hennes väderbitna drag voro,
då hon icke talade eller log, tillochmed
vackra, men så snart hon öppnade munnen,
blottade hon en rad små katthvassa tänder
och ett blodrödt tandkött, som jämte dragen
i munvinklame gaf henne ett uttryck af
hårdhet och elakhet.
— Hör du Leander, sade hon nu, sälarne
vrålade i natt alldeles förfasligt. Där var
en grå säl med; den lade ut alt hvad den
kunde: först ett långt utdraget huuu, som
en riktig Kronstadts ångare, och sen skälde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
