Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från pojkjåren - I. Skallgången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svans. Dundret därofvan mig gälde nu
den bortkomna delen af svansen och
huruvida Antti var skyldig eller ej till detta
Papuris defekta tillstånd. Han misstänktes
svårligen för att, medan kon simmade öfver
ett sund, ha låtit bogsera sig öfver vattnet,
fasthakande sig i Papuris svans, och det
antogs allmänt, att han under denna
manöver vållat olyckan. Antti nekade envist till
helgerånet och påstod, att en varg kommit
i galopp ur skogen och naffsat i den sist
blefna kossans viftapparat; men skrämd af
Anttis, Mustis och de andras oljud hade han
(vargen nämligen) nöjt sig med den del, som
nu saknades. Kära far svor alldeles
okristligt, att han skulle ha skallgång i skogen,
och om ingen varg upptäcktes, så skulle han
slå armar och ben af Antti. Därvid blef
det — och vi fingo skallgång.
Ack, herre Gud, jag mins den ännu som
i går, den stora dagen. Mycket har jag
sedan sett och mycket af det sedda har
förbleknat och förgätits, men skallgången —
aldrig. — Alla traktens jägare, alla
lunt-bössor och hirschfängare voro församlade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
