Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Resan till Arlax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom, huru olämpligt han kommit i detta hus,
huru överflödig han var vid detta bord. Av den
blåskimrande idé, som förefallit honom så
glänsande, fanns intet kvar. Här hade han suttit,
suttit utan tobak oah snus, smält unge grevens
överlägsna ord och manér. Han hade med gaffel,
bara gaffel, under löjliga ansträngningar krafsat
i sig allt möjligt, mat var det ej. Icke en sup,
icke ett glas öl hade bjudits honom, och så måste
han höra på det där pratet, som han ej förstod.
Ja, vid gud, nu förstod han ett, åtminstone ett
ord, som unge greven slungade ut, till vem och
om vad, det visste han ej... men nu kunde det
vara nog.
Resolut sköt han undan sin stol. Mamsell
Tri-nité såg häpen ut, betjänten borta vid dörren
var förlägen, men intet hjälpte.
— Det tyckes mig, sade kronofogden, bugande
mot grevinnan, som om min person vore
överflödig vid denna diskussion, jag har handlingar
att genomgå, är därtill trött av resan, jag tillåter
mig att avlägsna mig.
— Men teet! utbrast grevinnan hövligt
urskuldande. Ursäkta oss, men den frågan ni väckt
år ju stor och betydelsefull och vi äro vana ...
Kronofogden avbröt henne:
— Vill unge greven komma ned till mig och
övertyga sig om att alla handlingar och
värdepapper äro i ordning, så står jag — kronofogden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
