Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Resan till Arlax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tog fram sitt massiva guldur — att träffa till
precis klockan tio i kväll.
Sällskapet reste sig, betjänten drog undan
stolarna och fick befallning att lysa kronofogden ut
genom det halvmörka porträttgalleriet, och si
slutade de första förhandlingarna om det
hög-grevliga namnet Fredensköld-Tollstadius.
När kronofogden kom ned till sitt mörka rum,
var han vid det miserablaste humör. Han stack
ett stycke pikanell i munnen, stoppade sin
långpipa med gevlevapen och rökte med verkligt
raseri. Med ett uff, uff gav han sin förtrytelse
tillkänna, uff, uff, han vandrade med stora steg av
och an i rummet för att så fort som möjligt
kal-mera sig, ty han var gammal och visste, att
förargelse och vrede göra vätskorna tunga och gripa
störande in i livsförloppet. Då oah då såg han
på klockan. Tiden led och ingen kom. Han drog
ned gardinerna, öppnade sin järnkista, tog ut de
så ofta genomsedda papperen och ordnade allt på
bordet för att om unge greven kom, i ett nu göra
ställningen klar för honom. Tystnaden, det kära
arbetet att smeka och tumma på alla dessa
handlingar lugnade honom, vaggade hans själ till ro,
så att timmarna flydde på snabba vingar,
omärkligt fort. Plötsligt surrade det i skrovet på det
gammaldags uret, en lucka i den förgyllda gaveln
öppnade sig och en gyllne gök ropade fjäskande
ut sitt kucku tio gånger. Kronofogden reste sig
hastigt, gick till dörren, stängde den i lås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
