Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, tyvärr inte, fru kommerserådmna, men
den har redan passerat Trångsund, svarade den
tilltalade, nästan ödmjukt. Vill fru
kommerse-råddnnan taga plats på bänken där borta?
Den tilltalade hade intet att invända mot
förslaget och herr Schönfeld, förste kontorist hos
firman Blume, förde den gamla damen till en
ledig bänk. Hennes följeslagarinna, fröken Helene
Blume följde efter dem. Där de tre gitigo fram,
drog sig den tätt packade skaran av väntande
vördnadsfullt undan. Kommerserådinnan Blume
var ju ett av stadens mest betydande fruntimmer
och den sorgdräkt hon och hennes dotter buro
efter den högt aktade familjefadern, som dött för
fyra dagar sedan, gjorde att publiken oaktat
trängseln gav rum med mera hänsyn och
tillmötesgående än vanligt.
Damerna satte sig på den smala bänken och
utan att giva akt på sin omgivning började de ett
lågmält samtal på tyska.
— Huru länge är det sedan Emil reste ut,
frågade modern. Det var ju som nu, i juni år ....
— Minns mamma det inte? Det var strax
efter fasters död, i höst blir det fyra och ett halvt år.
— Åh, är det så länge sedan, tänk vad de åren
gå! Jag hade önskat den kära gossen ett gladare
återseende, ett lyckligare välkommen än en
begravning. Och kommerserådinnan tryckte
näsduken mot ögonen, som skymdes av tårar. Och
stackars pappa, som inte fick se_____
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
