Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Se så, kära mamma, tala inte om den saken
nu, behärska dig än så länge, jag ber. Du borde
inte ha åkt hit ned 1 dag. För övrigt hade Emil
kunnat skynda sig något. I två års tid har han
lovat komma hem och hans dröjsmål nu har varit
oförsvarligt.
— Men Lilli, hur kan du tala så om din enda
bror! avbröt fru Blume sin dötter.
— Ångbåten syns, sade herr Schönfeld, som
skyndade fram till de bägge damerna. Den är nu
vid Keihäsniemi.
— Och är herr Schönfeld fullkomligt säker
på att herr Emil är med?
— Fullkomligt. Herr Emil telegraferade efter
pengar och nämnde, att han skulle lämna
Hamburg på tisdagen, taga första ångbåt över Lybeck,
och det kan inte slå fel, fru kommerserådinna, att
han n*u äntligen kommer hem.
Ordet „äntligen” gjorde ett obehagligt intryck
på fru Blume. Hon vände sitt fylliga bleka
ansikte mot dottern och sade tillräckligt högt för
att höras av herr Schönfeld:
— Om Emil skyndat sig än så mycket, hade
han dock inte hunnit hem innan allt var -slut, det
vet du själv. Dessutom dröjde han ute med vår
kåre pappas begivande.
Herr Schönfeld förstod piken och drog sig
tillbaka. Fröken Helenes stela drag blevo ännu
stelare, hon tycktes kämpa med sig själv ett
ögonblick: skulle hon inlåta sig på det ömtåliga ämnet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
