Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Tack, sade Veikkolin kort, gick bort till
Matti, väckte honom och sade:
— Stig upp genast och låt oss resa i väg.
Matti vaknade, såg förvånad omkring sig och
gjorde som Veikkolin sagt.
Veikkolin gick, ett rov för den största oro, ned
till pråmen. Han måste vara ensam, alldeles
ensam för att överlägga om denna sak. Medan
Matti sysslade med tross och kablar, gick
Veikko-lin ned i den trånga kajutan. Det var således
sant, att Blume icke var solid, och han, han hade
alla sina mödosamt förvärvade penningar inne i
den affären! Svetten bröt fram på hans panna,
hela hans inre glödde och var i uppror. Han
kände icke hunger, han hörde icke bogserbåitens
gälla visslingar, han kände icke att pråmen
vräkte som i full storm, han hörde icke att regnet
piskade på pråmens däck. Vilket olycksöde
förföljde honom? Skulle han då förlora sin hustru,
sitt barn och nu sin förmögenhet, denna
sparpenning, allt vad han skrapat ihop under långa
mödosamma år.
När siormen omsider lagt sig inom honom,
började eftertänksamheten taga ut sin rått. Vad
var att göra? Det fanns blott en utväg. Men
var det rätt, var det hederligt att välja den? Han
hade en förnimmelse av att det beslut han skulle
komma att fatta, redan låg färdigt i hans inre.
Det låg där som ett frö, som svällde, grodde,
vecklade ut ana blad och som nog i sinom tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
