Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle slå ut i blom, i handling, i en handling,
som räddade honom.
Men han ville icke driva på detta beslut, det
skulle komma så där utan hans viljas sanktion,
han skulle handla så att säga oöverlagt. Var det
något ont han gjorde, så bar det ju sin ursäkt
inom sig självt. Vem kan ioke förivra sig och
överila sig! Han grubblade och ju mer han
grubblade, desto starkare och beslutsammare
kände han sig. Det var hans skyldighet, hans
plikt att bevara sitt eget, att bevaka sina
intressen. Och det skulle han göra. Om det
behövdes, så skulle han nog få sitt på det torra;
huru det gick med de andra, ja, det var
deras sak.
Så satt han och Tuvade i flere timmars tid. Sent
omsider, när det led mot eftermiddagen, gick han
upp på däck. Man hade nu passerat Pyhäselkä
och nalkades ett jämförelsevis slätt land. Där
låg Joensuu till vänster med sina vinda hus, sina
långa plank, som gingo i vågor, uppförd som
staden är på ett tunt jordlager över en grund av
ävja till tjugo fots djup.
Bogserångaren visslade, slussen i Pielis kanal
öppnade sitt. svarta, väldiga gap och slök i sitt
dunkla mörker både Vellamo och dess dragare.
Nu höjde sig vattenspegeln i det svarta djupet.
Portarna öppnades och ångaren var åter fri.
I Joensuu möttes Veikkolin av ett telegram,
som kontramanderade hela det tillämnade skogs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
