Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
leende bredde sig över hans väldiga trofasta
ansikte vid tanken på att han nu efter en flere
månader lång frånvaro skulle få återse hemmet
och de sina. Hans förnöjelse tog sig emellertid
intet hörbart uttryck, ty Matti var icke van vid
att klargöra sina känslor.
’ Tigande gick han med Veikkolin till
gästgive-riet, skaffade den senare bositad och vidtalade
en sluskig figur Isak Hultila, som ensam och slö
satt vid en stånka svagdricka i det ödsliga
rummet, att dagen därpå följa timmeruppköparen till
Kiiskilä skog. Så tog man avsked av varandra för
att träffas ett par dagar senare och då skulle
Matti få besked om sin skog och priset för den.
När Veikkolin tidigt morgonen därpå vaknade,
blickade han ut genom gästgiveriets små fönster.
Han hade varit förr i dessa nejder, men då i
andra ärenden och tankar. Nu sökte hans
spejande blick först skogen. Där stod den längst
borta vid horisonten, som en praktfull, en
blånande ram till en vid och ljus tavla. Vid var
tavlan, ty gästgiveriet låg högt uppe på en kulle
av Lieksavaaras sista utlöpare vid Pielisjärvi sjö,
ljus, ty ovädret var slut och höstsolen hade än
engång gått upp i strålande klarhet, som om
dimmor, mörker och moln aldrig funnits till.
Veikkolin blickade utöver bygden, som
föreföll att vara väl odlad. Det är bra, tänkte han
för sig själv, då får man arbetskraft på stället,
så att duger skogen bara,, ha vi nog armar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
