Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yxor att få furan fälld. Han gjorde sin enkla
toalett, tände sin pipa och gick ut i förstugan för
att hos gästgivaren höra åt om hans vägvisare
var redo. Där satt Hultila redan på
förstugu-kvisten med ränsel på ryggen, långa pjäxor,
ombundna med remmar, och stav i hand, färdig att
när som helst taga del i expeditionen. Hans
yttre människa tycktes ha undergått, en lindrig
hyvsning, han såg icke fullt så förfallen ut i dag.
— Allt är i ordning, sade han hälsande.
Gästgivarmor har lagt in matsäcken, här är den, och
brännvin har hon också givit oss.
Vid ordet brännvin överdrogs mannens bleka
och eljes orörliga ansikte av färg och liv, som
blev ett slags illustration till det ljuva ordet.
Veik-kolin spetsade öronen, såg skarpt på Hultila och
sade:
— Jaså, ha vi brännvin med, är det väl bäst,
att jag själv tager pluntan om hand.
En halvtimme senare voro de båda männen
på väg. Först gingo de genom byn. Det var
en äkta karelsk by. Husen, som oftast tillhörde
en familj, en släkt, voro gyttrade samman i små
koriiplexer uppe på kullarna. Skogen var
borthuggen. Endast en och annan, av masurknölar
besvärad björk eller en gammal rönn stod
inklämd mellan bodar och uthus. Husen omgåvos
av åkrarna. Närmast fähuSet, urkällan för all
jordkultur, all växtkraft, låg den lilla täppa, där
linet stått högt, blåögt och smidigt under som-
Stockjunkaren — 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
