Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
god vän, också kapten, som med sin lilla smutsiga
bark Toivo en vacker höstdag återvände från en
tur till Cagliari, där han lastat salt. Han kastade
ankar utanför Fredrikshamns redd. Han hade
med sig kaffebrun malaga, gul ceres och blodrött
portvin av olika slag och bjöd Kyckling ut till
sitt fartyg för att smaka på vinet. Det gjorde
kapten Kyckling så grundligt, att han på
hemvägen seglade omkull och försvann för alltid.
Intet testamente var gjort, och Kycklings
arvingar lade beslag på allt. Nu kom
räkenskapens dag, men Maria var vuxen till och med
denna situation. Hon lade „hatten och
långkläderna” åsido, tog duken och bonddräkten åter
till heders, och utan att knota bar hon alla slag
ödet tillfog-ade henne. Då hon kände till
kaptenens affärer, hade reda på aktiernas värde,
visste, vad var sak kostat, hade fört kaptenens
böcker, så kunde hon med ordentlighet och
ärlighet lämna alla upplysningar om husets
tillgångar. Utredningsmännen och arvingarna, som
väntat ett motsatt förfarande från hennes sida,
kunde icke annat än förvåna sig och ville
naturligtvis visa sig tacksamma. Hon begärde
emellertid intet för sig själv. Fattig, som hon kommit,
var hon färdig att lämna allt. Arvingarna, i
botten godhjärtade och som de flesta oväntat rika,
frikostiga, blevo avväpnade och gåvo henne en
hederlig dusör.
Hon fick några tusen mark och tre à fyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
