Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
giftermålsanbud; hon tog emot pengarna, men
avslog de senare.
Dessa tusen mark, det svenska språket och
titeln madam var allt, vad hon förvärvat sig
under denna tid. Hon sökte sig nu plats på de
stora adelsgodsen och vid sågarna i
Kymtnene-dalen. Det var där hon första gången såg Matti
Kiiskilä, redan då i Blumes tjänst. Jättelik och
vig som en ekorre, ’balanserade han på stockarna,
som flottades nedför älven, viftade med mössan
till bygdens ungdom, hurrade och skrek sitt „låt
gå ’bara”, när han susade förbi de klippiga
stränderna. Djärv, orädd ocih säker, hoppade han på
de rullande stockarna, än stod han mitt i forsen,
medan skummet slog högt om honom, än på
strandens klippor. Ofta följdes han av Marias
beundrande blickar. Från beundran till kärlek är
steget lätt taget, och en vacker dag gifte sig de
båda och drogo upp till Karelen, där de efter
Mattis broder ärvde ett Htet ställe, som i
generationer tillhört Mattis släkt.
Världen förvånade sig nog över att Maria tog
sig en sådan man. Men kvinnfolk ha sina
underliga idéer, och gud vet om ej det skum, som forsen
svepte kring Mattis jättelika figur, väckte hos
henne dunkla föreställningar från barnårens
poetiska värld, från Höglands skumhöljda klippor,
påminde henne om fädernehemmet i havsbandet.
Eller ock kände hon måhända instinktlikt, att här
skulle hon utan motsägelse få användning för sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
