Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Värn mot vinterns kalla vindar.
Skogen ger dig jaktens fröjder,
När du skidar efter varglon,
Spanar efter björnenis iden,
Följer orrens ljuva lockton.
Sångens välljiud, ibärens sötma,
Tallens sav och »björkens lake
Ger dig skogen, allt för intet.
Och när ryssen nalkas gården,
Ger den värn i ofredstider.
Utan skogen kan ej någon
Leva uti Suomis bygder.
Den, som säljer furuskogen,
Säljer ibort sin enda lycka,
öder bort sin enda rikdom.
Hon slog med staven i golvet, liksom
markerande rytmen till sin runa för att riktigt prägla
den in i sina åhörares minne, öder bort sin enda
rikdom -— rikdom — rikdom. Men
hundraåringens minne svek henne, när runan var slut.
Orden hade burit tankarna, nu voro tankarna slut
med orden och rytmen. Hon visste icke längre,
varför hon stod här, som en narr bland alla dessa
främmande människor, ännu ofödda, när hon
redan var en gammal ofruktsam kvinna, hon såg
sig omkring med irrande blick, ett drag av
hjälplöshet och förvåning flög över det tusenrynkade
ansiktet. Långsamt vände hon 3ig om, och stödd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
