Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på staven och Ellis hand stapplade hon åter ut
ur stugan. •
När hon hunnit-till tröskeln, måste dock något
minne om varför hon var där, vaknat inom henne,
ty plötsligt vände hon sig om, slog staven med
kraft i tröskeln.
— Jag går aldrig ifrån denna gård, aldrig,
sade hon med väsande röst.
— Det behöver ni inte heller, svarade
Veikko-lin otåligt. Gamla mor skall ha gott och fullt
opp här, som förr, så sant jag heter Veikkolin.
Den gamla tycktes knappast uppfatta hans ord.
— Jag går aldrig härifrån, sade hon än en
gång, redan ute på gården.
Matti, som stått bakom bordet under hela
denna scen och som bar en djup vördnad för
fäd-rens visdomsord, en obestämd fruktan för
runornas makt, hörde bävande på hennes tal. Svetten
stod honom i pannan, en pinande beklämning hade
bemäktigat sig honom, och med viskande röst sade
han till sin hustru:
— Den gamla har kanske rätt ändå.
Veikkolin hade suttit till utseendet lugn och
rökt sin pipa. Då och då spottade han med
säkerheten hos en ekorrskytt in i ett kvisthål i
golvet, halvannan famn från honom. I sitt sinne
var han dock lika uppskakad som Matti, hans
dåliga samvete slog honom, men han fattade
situationens allvar. En enda blick på Matti hade
gjort det klart för honom, att allt åter hängde på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
