Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett hår. Och där han satt, lyckligt nog för
ho-norfi med ryggen vänd mot dagern, så att hans
ansikte icke var fullt skönjbart, sade han kort
och överlägset:
.— Kantänka, käringprat, vi äro inte sådana
karlar, att käringsladder skulle få oss att åtra ord
och loven. Nu gå vi och taga oss en sup på
handeln, eller vad, Matti? Och långsamt började han
att samla ihop alla papper, kartor,
åtkomsthandlingar, pipa, hatt och skrivmaterial.
— Skriver ni under, eller skriver ni inte
under? sade han med ett likgiltigt tonfall i
rösten.
Om hustrun sagt ett enda ord, hade det icke
varit omöjligt, att Matti rivit upp hela köpet.
Men hon, som icke kunde lida den gamla elaka
„troHkonan”, som hon kallade henne, hade
förblivit nästan oberörd av hela scenen, i synnerhet
som hon icke fullt förstod innebörden av sången
och därtill hade ett opoetiskt sinnelag, vilket ofta
är fallet med dem, som levat i många olika slags
kulturförhållanden. Den gamlas envishet
förargade henne endast, och denna förargelse ävensom
mannens upprörda sinnesstämning, som hon ansåg
vara svaghet, förledde henne till att säga:
— Veikkolin talar som en karl.
Veikkolins ögon blixtrade till, han såg på den
vackra, ännu ungdomliga kvinnan. Hennes mod,
hennes rediga tankar väckte hans djupa
beundran, rättare han var betagen av en känsla som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
