Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lama. Under rönnen stodo Elli och Kaarlo, de
hade ett med en löpsnara försett spö i handen;
men spöet räckte synbarligen ej till för att snärja
fåglarna, huru de tvenne ungdomarna än sträckte
på sig. Nu viskade de sakta något till varandra,
så tog pojken fatt i Elli och lyfte varsamt upp
henne. Med stöd av rönnen klev hon upp på
hans axel, och nu skulle fångsten begynna. Den
späda, sjukliga flickan med de djupa,
outgrundliga ögonen såg själv ut som en liten fågelunge,
som fallit ut ur boet i händerna på en stor
förvuxen pojke.
Och dessa ögon, de sökte icke mera att fånga
de brokiga fåglarna, de sökte sig rakt in i
Kaar-los hjärta. Och de hittade vägen dit. Kaarlo
släppte spöet och glömde "hela jakten för flickans
skull.
Veikkolin avundades dem. Huru rika, huru
lyckliga voro ej de två, vad allt ägde de icke,
som han för länge sedan förlorat.
Plötsligt fästes hans uppmärksamhet vid
gossens blixtrande ögon. Var i herrans namn hade
han sett dessa mörka ögon; ty han hade sett dem.
Nej, han kunde icke. härda ut med de pinande
tankarna, han måste ha ett slut på detta. Han
reste sig häftigt. Sidensvansarna, Elli och
fattighuspojken, vilka alla märkte honom på en
gång, voro i ett nu på flykt och utom synhåll.
Och med en suck av lättnad gick Veikkolin bort
till sin såg för att se efter huru arbetet led. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
