Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för första gången intresserade arbetet honom ej.
Han såg, huru det stora vattenhjulet rörde sig
framåt, huru skovlarna veko undan för det vita
skummet och det svarta vattnet, huru de små
hjulen sattes i en allt häftigare rörelse och surrade
och babblade som snabba talande tungor, och
varje hjul viskade till honom: nästa år ska vi
mala guld åt dig, pengar, mycket pengar! Och
han log ett vemodigt löje över sig själv, som stod
här och lyssnade på vågornas och maskinens
buller. För första gången på länge var grundtonen
i hans sinnesstämning, i hans tankar en annan
än förvärv och vinning.
— Vad tjänar det till, jag har ju ingen att
samla för, sade han för sig själv. Natten föll på,
när han nedslagen till sinnes omsider åter gick in
i Mattis stuga.
Han steg in från kyla och mörker till värme
och ljus, hälsade och satte sig ensam och tyst
uppe vid fönstret, i den avlägsnaste vrån. Alla
andra, till och med hunden Halli, sökte ljuset
och rörde sig i det stora rummet närmast
eldstaden, där en stor furubrasa knastrade och lyste.
Veikkolin greps av en bitter känsla; han
ensam var främmande här. Han tyckte, att han stod
utanför i höstmörkret och såg in. Det syntes
honom så ljust och glatt där inne. Borta vid
spiseln brann den muntra eld, som klart belyste
Maria, Elli, halvhögt läsande i sin bok, och
pojkarna, som vid skenet av en fladdrande pärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
