Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tramp i alnshög snö, efter hundratals yxhugg i
furans hårda ved.
Är avståndet till hemmet, såsom nu var
fallet, flere mil, bli besöken där inskränkta till det
minsta möjliga: ett par gånger i månaden, och
även detta först sedan snön fallit och
skidlöpa-ren kan gena över kärr och sjöar.
Mycket talar man icke under arbetet i skogen.
Vid yxhuggens dån, vid de störtande stammarnas
buller höres knappast annat än ett ljudligt: — ur
vägen! Morgonens kyla driver till arbete
kvällens mörker och tröttheten efter dagens
vedermödor till sömn.
Att vinterkölden är bister, att snön faller
alnshög, att stormvinden susar fram i skogen, att
dagen är kort och skum, natten lång och kall, —
allt.fördrager skogsarbetaren med jämnmod. Men
ett finnes, som gör hans liv surt, hans lynne
tungt, tager lust och hälsa från honom. Det är
regnet. Regnet är hans värsta fiende, en våt
höst och en våt vår är för honom som åskväder
för fiskaren och nattfrost för jordbrukaren, det
är hans ruin.
Veikkolin låg i med arbetet från morgon till
kväll. För sina känslor och drömmar fick han
icke mycken tid. Där björnen ligger i sitt ide,
anger endast en gulaktig skiftning på snön, att
ett egendomligt liv, som föder sig självt, döljes
under snötäcket. Så var det också med
Veikkolin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
