Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer och mer. Sedan han räddat sin insats hos
Blume, hade han ju blivit ägare av de vackraste
skogar, fått en kompanjon och byggt en såg, en
såg, som skulle begynna att arbeta ännu i vår.
. Sin familj hade han visserligen icke
återfunnit, men hade han ens sökt den på allvar? Nej,
tvärtom hade han mer än en gång förletts till
hoppet, att ...
Men det var en sak för sig. Han låtsade icke
märka, att gick det icke allt upp och ned och
rakt emot förväntan, skulle han inom några år
vara en rik man, icke lika rik som Blume varit,
men ändock ...
Ja, Blume, och tankarna gingo i en annan
riktning. — Nu skulle det braka löst, och Matti och
Maria, vad skulle de säga nu, när allt vad de
ägde komme att stryka med. Ja, hans fel var det
då sannerligen icke. Matti hade ju kunnat taga
ut pengarna hos Blume, och dock, hans samvete
gav honom ingen ro. Han måste medge, att det
gått precis som han planlagt och önskat. För
att lugna sig själv och freda sitt samvete beslöt
han att i framtiden, sedan när det oundvikliga
inträffat, taga det goda folket i sin tjänst. Det
skulle nog finnas arbete för dem på hans såg,
och väl avlönade skulle de bli. Dock, kanske
vore det bäst att lämna dem åt sitt öde. Detta
med Batseba skulle då aldrig ske. Men det var
ju barnsligt att tänka så, det kunde aldrig bliva
verklighet, kunde aldrig hända, nej, aldrig i livet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
