Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För övrigt, vad hade han att förebrå sig? Om
han icke skyddat sig själv i tid, så hade det gått
honom själv, som det nu gick med Matti. Och
hans samvete hårdnade, hans hjärta kallnade.
Nej, sina penningar skulle han aldrig lämna.
Han tyckte sig stå mitt ibland fiender, som skulle
beröva honom hans guld, och han slog till och
försvarade sig vilt. Att slaget råkade Vahva
Matti och hans vackra hustru, var .en olycka, men
intet fel.
Att börja med vore det dock kanske bäst för
honom att fara bort, tills den vildaste storrrten
rasat ut. När han sedan komme tillbaka, vore
saken känd, utdiskuterad och det värsta
överståndet.
Medan Veikkolin ruvade på dessa tankar,
passerade ångbåten Saimas ödsliga fjärdar och gled
förbi grå, klippiga öar, som bevuxna med magra
tallar höjde sig ur vågornas famn.
Ingenstädes såg man en vajande åker, en
grönskande äng: tung, dyster, ödslig natur,
mils-vitt åt alla håll. Endast här och där
tillkännagav röken, som vit och rak steg upp mot
vårhimlens blå från en och annan fjärran stuga, att
människor bodde även här.
Plötsligt, vid en tvär vändning omkring en
udde, syntes mitt i ödemarken över klippor och
tallar trenne väldiga medeltidstorn, förenade med
varandra av tjocka murar. Det var det gamla
Olovsborg, som höjde sina åldriga stenmassor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
